Arg, arg, jättearg. Om du inte vill läsa ett inlägg som domineras av klagomål, hoppa då över detta.

Idag började jag, enligt schemat klockan 13.15. Det betyder att jag går hemifrån vid 11, tar bussen till skolan 12 och kommer fram klockan 13. Väl framme kom det endast en person till från min klass, till det klassrum vi ska vara i. När klockan passerar 13.11 tänker jag att det måste vara något fel. Läraren brukar alltid vara i salen först av alla och det brukar krylla av människor. Lektionen är säkert inställd som den var i fredags. Läraren kanske fortfarande är sjuk.

Springer tillbaka till bussen för att hinna med den som går 13.15. Precis när jag kommer utanför dörren åker den iväg. Heja! Nästa buss gick om två timmar. Vad skulle man göra i den lilla, lilla staden i två timmar? In på tågstationen som ligger precis vid skolan. Tåget till Västerås går om 30 minuter. Ska jag, ska jag inte? Jo, jag ska. Jag har aldrig åkt tåg helt själv förut, och inte heller från Eskilstuna så för mig var det här en stor grej. Köpte en enkelbiljett och tog tåget hem. 95 kronor kostade det mig. Passerade ställen och städer jag inte visste fanns, typ. Tog endast en halvtimme att åka, tar en timme med skolbussen.

Väl hemma såg jag att läraren hade skickat ett mail klockan 13 minuter över 11 om att lektionen är inställd. Då hade jag gått hemifrån. Sånt gör mig förbannad, att lärarna inte tar hänsyn till de som åker buss/tåg till skolan. Det tar tid för "icke-Eskilstuna-bor" att komma till skolan. Faktiskt. Blir så arg, idag har jag alltså åkt buss i 2 timmar och 30 minuter, åkt tåg i 30 minuter och varit i skolan i 10 minuter. Det kostade mig dessutom 119 kronor, som jag kunde ha lagt på något annat som jag faktiskt kan njuta av.

Förbannad är bara förnamnet. Men en positiv sak är iallafall att jag är ledig imorgon. Garanterat ledig, jag behöver inte åka in till skolan. Schemalagt att det inte ska vara någon lektion, men måste göra skolarbete ändå.

Att ha kommit in i en fas då man inte har någon inspiration alls när det gäller skrivande känns inte alls bra. Jag tycker om att skriva, jag är jätteduktig på att få ut mig mina känslor och tankar. Men inte nu. Tråkigt att inte ha någon inspiration eller fantasi när det gäller text då jag går programmet Textdesign, där man just ska skriva. Den här veckan har vi deadline på en artikel, 4000 tecken. Ingenting kommer ner på papper, det står helt stilla. Det är blankt, både i huvudet och på pappret.

Nu har jag iallafall gjort ett framsteg - skrivit hur jag känner just nu. Enligt mina lärare på högskolan är det viktigt att skriva varje dag för att "det ska sätta sig". Och ärligt, jag har inte skrivit varje dag.

Efter en jobbig vecka som har erbjudit en stukad fot, förkylning, blåmärken på tår samt skolarbeten som har försvunnit från datorn tar jag nu helg! Långhelg med en stor skål fylld med godis. Nästa gång jag ska till skolan är på onsdag, vilket innebär 5 lediga dagar nu.

Hur underbart?!

Du vet inte i vilken ände du ska börja med din skoluppgift, så du skjuter upp den ett tag till. Deadline är ju om någon vecka så det är lungt. Några dagar går och du skjuter upp det. En natt kan du inte somna för att du ligger och tänker på hur du ska börja, var du ska börja och hur du vill att resultatet ska bli. Du börjar få idéer och känner att, nej det är ingen idé att sova nu. Det är ju nu jag vet hur jag ska göra! Istället för att sova en hel natt, får du istället 3-4 timmars sömn. Max. Men det är det värt, du har äntligen kommit på hur du vill göra.

Jag antar att någon känner igen sig, annars har jag skrivit om mig själv. Det är på kvällen och natten som idéerna kommer till en. Som nu, egentligen ska jag försöka sova nu men jag fick en idé som jag inte kan släppa. Istället för att följa med John Blund till Drömmarnas land, har jag blivit en s.k. nattarbetare, som min lärare så fint sa.

En nattarbetare är, enligt läraren, en elev som arbetar på natten istället för att sova. Nattarbetaren skjuter upp allt till sista sekunden och hinner därför bara med att skriva arbetet och sedan skicka in det. Nattarbetaren hinner inte redigera, göra utkast, ändra layout osv. 

Däremot är det inte alltid dåligt att vara en nattarbetare. Människor är olika, det finns morgonmänniskor och det finns kvällsmänniskor. De som är pigga på kvällen arbetar bättre på kvällen eller natten, antar jag. Det är också då deras idéer kommer. För morgonmänniskan kommer idéerna på morgonen eller dagen.

En sak som jag är helt säker på däremot, är att idéerna kommer när man minst anar det. Du kan inte tvinga fram idéer. Gör allt som du egentligen inte ska göra när du letar efter idéer, hjärnan jobbar på undermedvetet. Innan du vet ordet av det har du en helt underbar idé!

Vi vann! Gruppens busskur kanske kommer att förverkligas i Eskilstuna centrum. Bor du där, eller har du vägarna förbi, håll ögonen öppna i maj :)

Så glad att vi vann, det har jag aldrig förväntat mig. Hade gett upp hoppet eftersom vi jobbade med busskuren under den senaste veckan. Endast då, inte innan jullovet som andra grupper. Vi jobbade nån timme här och nån timme där, men det blev omtyckt i slutändan. Man kanske inte behöver jobba rumpan av sig för att lyckas med något!

Ny kurs i skolan betyder nya utmaningar. I förra kursen skulle klassen komma med förslag till ett museeum hur de kan förbättra en vägg som presenterar olika trycktekniker. I den nya kursen, Kommunkation och Media, ska vi "pimpa the busskur", som läraren säger.

Det känns svårt men ändå roligt då Eskilstuna stad samt Länstrafiken Sörmland ska bestämma vilken grupp som har bäst lösning och sedan faktiskt förverkliga busskurerna. Vi som läser Informationsdesign har blivit tilldelade detta uppdrag eftersom de vill uppmärksamma de nya busslinjerna i Eskilstuna.

Vi ska arbeta med detta fram till någon vecka in på januari men busskuren/busskurerna som vinner kommer att förverkligas någon gång i mars. Det skulle vara roligt att se en hållplats som man själv har designat, men det går så grymt bra människor med grymt bra idéer i min klass. Det blir en utmaning!

Ungefär så lät det i Västerås konserthus runt 19.3O i fredags. Magnus Betnér står på scenen och säger "Det var länge sen jag var här, vad har hänt sen sist?" var på en kvinna i publiken svarar "Jag har fått missfall".

Min personliga åsikt är att man inte skämtar om sånt, men om Betnér gör det, då är det okej. Han är en sån stå-upp komiker som kan skämta om allt. Det var inte bara missfall det skrattades högt åt, nej. Sverigedemokraterna hit, wordfued dit, lyxiga hotell åt vänster, en grinig sexårig dotter till höger, Marcus Birro upp och Kissie ner. Ni fattar, det handlade om väldigt mycket men allra främst handlade det om nyhetsåret 2O11.

Det är som han sa; vi kommer inte ihåg att 2O11 var året då Bin Ladin dödades. Istället kommer vi ihåg tsunami i Japan som blev en förödande katastrof inte bara för Japan utan för hela världen, den hemska massakern på Utöya som satte hela Norden i sorg, vi kommer ihåg skandalerna kring Håkan Juholt och det chockerande avslöjandet om Kungen. Men vi kommer inte ihåg Bin Lanins död.


En bild ovan området Tohoku som blev förstört efter tsunamin i Japan tidigare i år. Bildkälla

Föreställningen i fredags blev en påminnelse om hur fort vi glömmer saker. Vissa av sakerna jag nämnde nyss lär få en plats i kommande historeböcker som ska användas av skolungdomar, men vi har redan glömt bort dessa viktigt saker. Det skrämmer mig.

Annars kan jag säga att föreställningen var väldigt rolig, även om den inte riktigt var "klar" än. Och värd sina 28O kronor med tanke på att Betnér drog över tiden ganska rejält på slutet. Jag skrattade så jag grät och fick ont i kinderna.
Men det gav mig en tankeställare!